Finsk utställning – Röda Sten Konsthall

Utställningsåret på Röda Sten Konsthall börjar med utställningen ”Tidvågor” av den finska konstnärsduon IC-98, bestående av Visa Suonpää och Patrik Söderlund.

Utställningen pågår mellan 2016.02.06 – 2016.04.03.

IC-98 hette ursprungligen Iconoclast och grundades 1998. Duon består av konstnärerna Visa Suonpää (f. 1968) och Patrik Söderlund (f. 1974). Deras installationer och publikationer kombinerar vetenskap, text, teckning och animation och har sitt ursprung i kroppspolitik, social miljö, arkitektur, försvinnande ekosystem och närvaron av människans och naturens historia i vår vardag.

Klicka gärna här eller på bilden för presentation av utställningen.

"Tidvågor"

Arkhipelagos (Navigating the Tides of Time), 2013

Gränskontroller försvårar samarbetet

De skärpta gränskontrollerna mellan Danmark och Sverige har trätt i kraft. 
För första gången sedan 1954 måste nordbor som korsar Öresund legitimera sig. 
”Det leder ofrånkomligen till ett avbräck för hela det positiva samarbetet för att främja tillväxten och utvecklingen i Öresundsregionen” säger Henrik Dam Kristensen, Nordiska Rådets president. 

36b1dcc8-3dc0-40b2-96bc-534836e5a90e

Foto: Metro

 

Natten till den 4 januari införde den svenska regeringen yttre gränskontroller för inresande till Sverige från Danmark.
 
Det innebär att alla som vill resa över Öresund måste visa pass eller legitimation redan på den danska sidan.
 
Bakgrunden är att Sverige under flyktingskrisen 2015 tagit emot 160 000 asylsökande. Det har lett till en situation som innebär ”ett allvarligt hot mot allmän ordning och inre säkerhet”, enligt regeringen.
 
Historiskt beslut
Beslutet är historiskt. Inte sedan den nordiska passunionen trädde i kraft på 1950-talet har nordbor som reser mellan Danmark och Sverige behövt legitimera sig.
 
Henrik Dam Kristensen, Nordiska Rådets president, anser att id-kontrollerna blir en olägenhet för pendlarna och ett avbräck för samarbetet:
 
”För tusentals pendlare över Öresund blir den dagliga restiden betydligt längre. Det leder ofrånkomligen till ett avbräck för näringslivsutvecklingen och arbetsmarknadssamarbetet i Öresundsregionen” säger han.
 
Id-kontrollerna väcker även starka reaktioner hos pendlare, regionpolitiker och näringslivsföreträdare i Öresundsregionen. 
 
Idag, när kontrollerna införs, skriver 25 skånska moderata regionpolitiker i en debattartikel i Dagens Nyheter att id-kontrollerna ”på längre sikt blir förödande” för nordens största sammanhängande arbetsmarknadsregion, Öresundsregionen.
”Grænsekontrollen er kritisk, for det er 20 års koncentreret indsats, som her bliver sat tilbage. Det er ganske alvorligt.”
 
Kan påverka investeringar
Det nordiska samarbetet har sedan 1950-talet bedrivits med en stark medvetenhet ”om att fri rörlighet gynnar handel och kunskapsutbyte, som ger den tillväxt som bygger välfärd”. Blir id-kontrollerna långvariga kan de påverka attraktivitet och investeringsvilja i regionen, skriver de.
 
För bara några veckor sedan beslutade de danska och svenska politikerna i Öresundskomittén att omvandla sitt samarbete till the Greater Copenhagen & Skåne Committee, för att kunna marknadsföra Själland och Skåne som en region.
 
En av initiativtagarna till Greater Copenhagen är Köpenhamns överborgmästare Frank Jensen.
 
Han var även justitieminister i Danmark år 2000 när Öresundsbron invigdes och ett samarbetsavtal slöts mellan Danmark och Sverige.
 
Frank Jensen säger till tidningen politiko.dk att tiden nu spolas tillbaka för den integrerade dansk-svenska arbetsmarknaden:
 
”Grænsekontrollen er kritisk, for det er 20 års koncentreret indsats, som her bliver sat tilbage. Det er ganske alvorligt” säger Frank Jensen.
 
Danmark införde kontroller
Id-kontrollerna vid Kastrups flygplats kan pågå upp till ett halvår, alltså till den 4 juli 2016, men den svenska regeringen kan avbryta dem tidigare om hotet minskar mot det den allmänna ordningen och säkerheten i landet.
 
Som ett svar på de svenska gränskontrollerna införde även den danska regeringen tillfälliga gränskontroller mot Tyskland under måndagen den 4 januari.
 
Finland har nyligen infört visumkrav på passagerarfärjorna från Tyskland, och Norge har tidigare skärpt sina inre gränskontroller.

 

 

Stora skillnader i nordiska äldreomsorgen

Sverige har störst andel privata leverantörer i äldreomsorgen, Norge har minst. Färöarna använder störst andel av BNP till äldreomsorgen, Island minst. Äldreomsorgen i de nordiska länderna har starka gemensamma drag, men tittar man närmare finns det skillnader.

 

Bergen: En annerledes storbyguide. Fire eldre menn på en benk. F.v.: Oskar Edvardsen, Odd Mjelva, Johs. Berentsen og Arthur Liland.

Fotograf: Karen Beate Nøsterud – norden.org

 

Nu finns det en ny rapport som ger överblick över hur de nordiska länderna har organiserat sin äldreomsorg under 2010-talet.

Syftet är att länderna ska kunna lära av varandra när de planerar för en växande åldrad befolkning.

Avgifter ovanliga
Fortfarande finns ett starkt gemensamt fundament: Äldreomsorgen är offentligt finansierad och omfattar alla. Det är betydligt fler äldre i Norden som får hjälp hemma, än i övriga Europa. Användaravgifter är mindre vanligt – eller som när det gäller dansk hemhjälp: ickeexisterande.

En av rapportförfattarna, Tine Rostgaard, professor på Aaalborgs univeristet, pekar på några gemensamma politiska tendenser just nu:

– En tendens i hela Norden är att man målstyr resurserna till de allra svagaste. Vi ser också ett större fokus på rehabilitering, särskilt i Norge och Finland, säger Tine Rostgaard.

Hon pekar även på att det växer fram en motreaktion mot ”new public management” inom äldrevården.

– I Danmark och Norge har genomförts ”tillitsreformer”, där man släpper taget om medarbetarna och litar på deras kompetens istället för att detaljstyra dem.

Privata vårdgivare ingen trend
Däremot verkar det inte vara en gemensam politisk tendens att konkurrensutsätta äldrevården:

– Nej, det är Danmark och Sverige som är spjutspetsen i den utvecklingen. Danmark har en lagstiftning som säger att man ska kunna välja mellan flera leverantörer. Men Norge och Finland har inte gått den vägen.

– I Finland lägger man större vikt vid att understödja familjens roll i äldrevården.

Det är också stora skillnader i hur mycket äldrevården kostar i de olika länderna. Enligt siffror från 2011 la Färöarna 2,7 procent av BNP på servicetjänster till äldre och handikappade, medan Island la 0,5 procent. Däremellan låg Sverige, Danmark, Norge och Finland med fallande kostnader.

Alla får räkna med högre kostnader framöver.

– Med fler äldre som i framtiden drabbas av demens, kommer kostnaderna för demensboenden att bli en utmaning för länderna, påpekar Tine Rostgaard.

Tyngre försörjningsbörda
Försörjningsbördan i Norden ligger över genomsnittet i EU fram till 2030. Sedan stiger den i EU och hinner ifatt Norden. Försörjningsbördan är ett mått på hur många i arbetsför ålder som finns i förhållande till de pensionärer som ska försörjas och skötas om. I Norden var försörjningsbördan 29,5 procent år 2010. Det betyder att det fanns 2,9 personer i arbetsför ålder på varje person över 65 år.

Samarbete kring Östersjön ännu viktigare vid bakslag!

 

Ekonomiskt går det bra för länderna kring Östersjön just nu, med vissa undantag. Men utmaningarna är stora. Samarbete och nytänkande krävs för fortsatta framgångar, konstaterades det på Baltic Development Forum Summit i Köpenhamn.

 

Dagfinn Høybråten - Generalsekreterare Nordiska rådet. Foto: norden.org/Thomas Glahn

Dagfinn Høybråten – Generalsekreterare Nordiska rådet. Foto: norden.org/Thomas Glahn

 

Det här var 17:e gången som Baltic Development Forum (BDF) ordnade en konferens om utmaningarna för länderna kring Östersjön. Nordiska ministerrådet är samarbetspartner med BDF och i en panel som diskuterade framtiden för Östersjöregionen deltog Ministerrådets generalsekreterare Dagfinn Høybråten.

Han betonade att samarbetet är ännu viktigare när man stöter på motgångar.

– I en tid när vi ser en negativ utveckling på en del områden är det viktigt att inte dra ner på samarbetet. Man kan råka ut för bakslag, som att Nordiska ministerrådet tvingades stänga ner kontor i Ryssland, men det ska inte vara incitament för att avsluta samarbeten. Tvärtom, nu är tid att öka samarbetet och hitta nya vägar, också med Ryssland.

Dagfinn Høybråten poängterade att Östersjöregionen redan har visat att samarbete lönar sig och att det nu handlar om att göra det ännu bättre.

God ekonomi i Östersjöregionen
En utgångspunkt för diskussionerna vid konferensen var ”State of the Region Report”, en färsk ekonomisk prognos över Östersjöregionen. Enligt den är utsikterna för regionen är goda, med undantag för några länder, som Ryssland, Finland och Norge.

Sett till hela regionen har arbetslösheten sjunkit, underskotten i statsbudgetarna är lägre än i många andra länder och detsamma gäller statsskulderna i regionen.

– När det gäller statsskulden är vi bäst i klassen, sade Helge Pedersen, chefsekonom på Nordea, som presenterade prognosen.

Östersjöregionen står också inför stora utmaningar. Det handlar bland annat om Ukrainakrisen, förhållandet till Ryssland och flyktingkrisen. Tillväxten i regionen är inte heller lika stark i dag som före finanskrisen och exporten har planat ut. Dessutom har Investeringarna minskat.

Enigheten på konferensen var stor att det inte räcker med ”business as usual” för att möta utmaningarna. Det krävs bland annat satsningar på startups, satsningar på en enhetlig digital marknad, lyhördhet för snabba förändringar på marknaderna och stark konkurrenskraft.

Ekonomiska resurser finns. Jan Vapaavuori, vice president på Europeiska Investeringsbanken, informerade om Junckers investeringsplan, som kan innebära satsningar i miljardklassen också i Östersjöregionen.

– Vi saknar inte pengar, vi saknar investeringar, sade Vapaavuori.

 

 

 

 

 

 

Gränsen för flyktingar – kulturell eller praktisk?

När de nordiska länderna diskuterar volymer i flyktingfrågan har man helt olika utgångspunkter, menar professor Lars Dencik, som lever i både Danmark och Sverige. I Sverige är det praktiska problem som sätter gränsen. I Danmark däremot finns en oro att danskheten hotas om det kommer många invandrare.

 

Carina Ohlsson (s) och Prof. Lars Dencik

Carina Ohlsson (s) och Prof. Lars Dencik. Foto: norden.org

 

Hur kommer det sig att flyktingmottagandet i Norden ser så olika ut – när länderna har en samsyn i så många andra frågor? Det var en av huvudfrågorna på seminariet Flyktingkrisen och den nordiska solidariteten, som anordnades av Nordiska ministerrådets informationskontor, Norden i Fokus, i Stockholm. Panelen, med forskare och politiker, var överens om att det handlar om ländernas historia och traditioner.

Lars Dencik, vars föräldrar flydde till Sverige för att komma undan judeförföljelsen under Naziregimen, är professor i socialpsykologi vid Roskilde universitet och upplever stora skillnader mellan sina båda hemländer.

– I Danmark, där jag bor halva min tid, så är det inte alls husrum och praktiska frågor som är problemet. Det som många är oroliga för är att invandring kan hota danskheten. Det går tillbaka i tiden till föreställningen om vad medborgarskap egentligen består i. Lite enkelt så kan man säga: I Sverige är man svensk om man är svensk medborgare – demos. I Danmark talar man om folkstyre -då är det den danska den etniska gruppen som man syftar på – etnos.

Juhana Vartiainen, som är riksdagsledamot för Samlingspartiet i Finland, (motsvarar Moderaterna i Sverige) menar att skillnaderna i flyktingmottagandet också kan kopplas till det svenska självförtroendet. Juhana Vartiainen, som tidigare har varit forskningschef på Konjunkturinstitutet i Sverige, tycker att det finns likheter mellan Sverige och USA.

– Liksom USA så finns i Sverige idén att vi har ett så pass bra samhälle att det går att integrera de som kommer hit också. Jag har tolkat de svenska attityderna utifrån att Sverige har ett förflutet som någon slags stormakt.

Juhana Vartiainen upplever att det i Finland, liksom i Danmark, finns en rädsla för det främmande och att det påverkar attityden till flyktingar.

– I Finland har vi tagit emot kring 25 000 personer och ändå är det likadan krisstämning som i Sverige som tar emot så oerhört många fler. Jag tror att det handlar om att det är flyktingar från Mellanöstern, från kulturer som man inte känner till – och man upplever att det är något som hotar våra samhällen.

Berit Berg, professor vid Norges Teknisk- Naturvetenskapliga Universitet, NTNU, har forskat på migrationsfrågor i över 30 år, och hon poängterar gång på gång under debatten vikten av att inte låta människors rädsla blir det som styr politiken.

– Vi accepterar det som ett argument – kulturell oro. Finns det empiriskt belägg för det? Nej, det gör ju icke det. Det handlar inte om etniska grupper som kommer att hota danskhet, norskhet, svenskhet och finskhet. Det handlar om helt andra ting, och vi måste våga säga det högt. Vi måste vara tuffare att gå in i debatten – det handlar inte om ett spörsmål om att det inte finns till resurser – det handlar om vilja att ta i bruk de resurserna.

Berit Berg pekar på hur bra det har gått med integrationen av dem som flydde kriget på Balkan och även hur bra det går för dem som kom från Vietnam på 70-talet. Berit Berg lutar sig mot forskning som visar på att på lång sikt har invandring positiv effekt.

Professor Lars Dencik håller med.

– Det finns ingenting som mobiliserar människor så mycket som fruktan eller rädsla.
Det är därför politiker har så stort ansvar. Den rädsla som väcks hos befolkningen. Den måste ju politiker komma till rätta med.

Han uppmanar politiker att visa på möjligheterna med invandringen.

–Inte minst moderata politiker har ett ansvar att inte spela med på politik som bygger på människors rädsla, och de socialdemokratiska partierna har ju också ett nätverk som måste användas.

Carina Ohlsson, (S) som bland annat träffar nordiska partivänner i Europarådets parlamentariska församling, säger att de för samtal om dessa saker.

– Det är inte alltid lätt, det känner jag ju tydligt. Vi möts ändå och pratar. Våga stå upp för det vi tror på och se vad vi ska kunna stå upp för gemensamt.

Men finns det då inga berättigade skäl att vara orolig för invandringen? Jo, menar paneldeltagarna, om man inte lyckas med integrationen.

– Det mest explosiva är att ta in människor och sedan inte integrera dem.
Det blir en tickande bomb, säger Lars Dencik.

Han är mycket kritisk till att man i Danmark vill ge lägre ersättning till asylsökande än till andra i Danmark som behöver socialbidrag. En sådan åtgärd är exempel på att hindra integration, menar Dencik.

Juhana Virtainen menar att sådana olika regelverk knappast kommer att bli aktuella i Finland.
– Finland är ett väldigt legalistiskt land som inte skulle acceptera olika välfärdslösningar för olika grupper.

Själv är han däremot positiv till lägre lägstalöner för att underlätta för invandrargrupper med låg utbildning och bristande språkkunskaper att komma ut på arbetsmarknaden. Men han får inte medhåll från övriga paneldeltagare.

– Vi ska inte skapa ett a- och ett b-lag. Då skapar vi en ny underklass, svarar Berit Berg.

Trots oenigheten om hur integrationen ska gå till delar de en tillförsikt om att det finns goda möjligheter att lyckas med den.

– När jag kommer hem till Finland kan jag göra lite reklam för det svenska förhållningssättet. Att det finns en grundläggande optimism, om att när det kommer individer från utlandet så kommer man på lång sikt ändå att gagnas av det. Jag är en stor vän av denna svenska attityd. Och ur en nationalekonoms synvinkel har Sverige inte helt fel där. Vi vet att sysselsättningen på lång sikt helt bestäms av arbetsutbudet. Det vill säga hur många individer det finns på arbetsmarknaden. Förutsatt att man har fört lite arbetslinje a lá Borg och Reinfeldt, alltså en kombination av välfärdsoptimism och marknadsliberalism. Det är jag en varm anhängare av.

Om du vill lyssna på hela samtalet KLICKA HÄR